Stormar och snöoväder rasar över världen. Solen försvinner, människorna hotas av missväxt och svält. Med alla medel försöker Freja rädda sitt folk, men en oförsonlig fiende nalkas. Snart står hon inför sitt livs svåraste Valhallas undergång eller att offra det dyrbaraste hon äger - Saga. Mörkermakterna samlas för att sluta sig om människornas sista utposter och krossa dem. I Alfheim råder missämja. Ända sedan vanaheimsborna flydde dit undan svartsoten har trätan mellan vaner och alfheimsbor förgiftat livet. Mord och mordbrand, kvinna mot kvinna. Vi får ännu en gång knyta bekantskap med Freja och Tor. Dessa två människor som blev våra gudar är gamla nu, men minnet av deras starka åtrå lever. Från två världar kom de och i deras möte skapades Idun. Berättelsen om dem, som både behöver och stöter bort varandra, får här sin självklara upplösning. Men det är Saga, ättling till mäktiga drottningar och översteprästinnor, som står i centrum. Välsignad av gudinnorna är hon bärare av den starka tradition av kvinnor som var bronsåldern. När Vanaheim hemsöks av den stora kölden är det Saga som i Frejas efterföljd bär framtiden i sin famn. Nu är det Saga, Frejas dotterdotter, som håller i domarstaven och leder tinget där konflikterna och trätorna ska lösas.
Saga från Valhalla är den tredje och avslutande delen i Johanne Hildebrandts bronsålderstrilogi.
Having finished Idun with a bad aftertaste in my mouth I didn't plunge right into Saga. Instead, I took my time and slowly fell in love with the characters and the language again.
In the beginning of the book, Saga reminds me too much of her mother, the insipid self-flagellating excuse for a character, but unlike Idun Saga actually grows a spine. After few hesitant steps she embraces her royal bloodline, and the responsibility and power that comes with it. She won't be content just to exist, she needs to make her mark in the world and ensure that the brave women and men who came before her will be remembered.
Having said that, Saga wasn't the reason why I ended up loving this book. It was Freya and Thor, like it has always been. They're old and weary now and it's time to pass on the responsibilities they hoarded in their youth. It's time to claim the prize they've spent their lifetime paying for. And they get it. At least in that, Johanne Hildebrandt doesn't disappoint. The journey that started in Freija receives the pinnacle it deserves.
I'm going to miss this world, at least as long as it takes for the Goddess and her nine daughters to return.
Som fristående bok skulle jag inte rekommendera Saga från Valhalla. I denna bok gäller det att en känner till karaktärerna, deras bakgrundshistorier samt världen de lever i. Gör en det är denna bok en underbar avslutning på en spännande trilogi, som verkligen får cirkeln som påbörjades i Freja att slutas.
Saga är numera en vuxen kvinna, tränas till att bli prästinna, men är osäker på att våga följa sin blodslinje, som härskare över Vanaheim. Freja försöker styra sin dotterdotter, men är frustrerad över hennes ovilja att acceptera sitt arv.
Samtidigt ändras allianser som tidigare varit självklara och nya måste formas för att rädda världen såsom våra huvudkaraktärer känner den.
Boken är spännande skriven och det händer mycket. Dock är det en del av de nya karaktärerna som bara dyker upp utan mycket bakgrund, vilket gör att deras motiv blir svåra att följa. Även om jag på ett sätt gillar hur den fria sexualiteten skildras, efter ett tag blir det entonigt att läsa om styvnande hårdheter och värkande sköten.
Efter att ha läst en trilogi där varje del innehåller något sorts krig, är det inte förrän i slutet det, för mig, blir tydligt hur Johanne Hildebrandt har använt sin egen erfarenhet av krig för att kunna berätta om det och att det är väldigt skickligt gjort. Slutscenen för Freja visar verkligen på detta.
Denna bok knöt ihop sagan om Valhalla mycket väl och jag kommer att sakna personerna från bronsåldern.
Kan bero på att jag börja läsa i sommar men sen skola happend men den va inte lika spännande som de andra böckerna. Men its pretty good och jag grät men gråter till allt så det är kanske inte det bästa bedömningsverktyget:)
In the words of the author, then it seemed perfect that Saga was the one to have the final word this trilogy. I loved it just as much as the two previous books.
But, this serie isn't just a story and in this day and age I do truly believe that it has a deeper meaning. History is full of great men and their great deeds. The saga of Valhal is a moment in time where great women do great deeds. Freja, Idun and Saga. And the power of women. Something that has been forgotten in this world, but maybe one day we can be equal to each other.
"To my sisters and the warriors who still remains"
Like the two other books, I enjoyed the norse mythology of the norse gods becoming real somehow - but still with the persona of the sagas, like Tor with his hammer. I love it!
If you want to read a series filled with love, evil, war, magic and a little bit of girlpower, then this is the series for you.
Well, this book was definitely the best so far, it was more action in it from the start and by now you know the characters and know what to expect. This book actually made me want to rate the others lower beacuse it's that much better. But it was still a bit from that something extra that makes a five star
Better than the second book, but doesn't beat the first. Still, a fantastic ending and a great book (series) in general. Feels like I have lived long with the characters, an epic journey.
A decent and to a decent book series. I'm happy that I read it because it did nicely tie up the loose ends, and while it didn't have many of the other books issues, it at times got a bit slow.
Intressant, spännande och magisk! Vacker natur. Lugnt beskrivande tempojag kan verkligen föreställa mig hur det såg ut, hur det luktade, fantastiskt berättat. Spännande tragiska historier som fångar en hjärta. En möjlighet till ett titthål bakåt i tiden. En tuff tid, inget kunde tas för givet. Fantastisk!
The last book contains an amazing story. I couldn't have asked for a better ending for this trilogy.
But I only want to give it four out of five stars, because of the characters. I enjoyed the main characters much better in the other two books-- when that's said I still liked Saga. Just not so much.
I think the whole series is great, although it was slightly different to what I was expecting, which was stories about the gods of Valhal; Freya, Tor and all the others.