Stacken

by Annika Norlin

Vad är det som händer nere vid vattnet? Emelie har flytt staden förr skogen och ser plötsligt en grupp människor. Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga.

Någon var här först och är liksom grunden för allt. En annan är så handlingskraftig att hon suttit i fängelse för dråp. En tredje, nykomlingen, är bara så obegripligt vacker. Och så är det Sara, först och främst är det nog hon, alfahonan.

Stacken skildrar en grupp människor utanför samhället. Hur hamnade de där, som delar av en grupp där ingen måste klara allt och där alla bidrar med något? Måste man trivas med den roll man tilldelats av andra? Och vad händer när en främling – en Utanförs! – dyker upp och skakar om allt?

Annika Norlins första roman, efter hyllade debuten Jag ser allt du gör, är en magnetisk, rolig och djupt berörande berättelse om kärlek och den outgrundliga makt vi har över andra människor.

Genres: Fiction, Book Club, Contemporary, Swedish Literature, Sweden, Literary Fiction, Audiobook

300 pages, ebook

First published September 22, 2023

About the author

Stacken är Annika Norlins första roman. Novellsamlingen Jag ser allt du gör (2020) nominerades till Augustpriset, Borås Tidnings debutantpris, Norrlands litteraturpris och Katapultpriset för årets bästa skönlitterära debut.

Annika Norlin är också låtskrivare och artist, som släpper musik under eget namn, samt i projekten Säkert! och Hello Saferide.

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Den här våta drömmen till debutroman är en blandning av Knausgårds Morgonstjärnan i sin kollektiva utformning och Clara Törnvalls lovsång till människans olikheter. Stacken är ett matriarkalt kollektiv – en grupp människor som istället för att på individnivå tvingas vara bra på allt kompletterar varandra som grupp. Likt myror i en stack har de olika roller och följer sin alfahona. De bor utanför samhället, avsides i skogen, de delar på allt och deras ledord är ekocentrism.

Här snackar vi feelgood som passar mig! Jag läser den här boken som en utopisk fantasi, en dröm att trösta sig med i det här jävla individsamhället vi har, där inte bara våld, kapitalism, klassklyftor och människors livspussel går åt helsefyr utan vi dessutom hela tiden får information om alla sorger i alla länder, alla tider på dygnet. Jag orkar inte. Det gör inte Emelie heller, vår första bekantskap som kastar sin Iphone i sjön. Hon är utbränd efter att ha ”visat framfötterna” på många tillfälliga arbeten och har nu lämnat stan och dragit till skogs. Där kommer hon i kontakt med Stackens övriga sju medlemmar. Jag ser den här berättelsen som Annika Norlins diskussion med sig själv huruvida en annan värld är möjlig. Emilie representerar författarens rationella tänkande som med goda argument (sorgligt nog) avfärdar idén om att leva utanför samhället som en saga omöjlig att realisera.

Och tyvärr känner jag det väldigt tidigt i boken, att det här går ju inte. Det kommer aldrig hålla. Jag måste gång på gång styra upp mig, sluta tänka på hur det ska sluta och koncentrera mig på vägen dit. Dessvärre litar inte Norlin helt på sin läsare utan förklarar för mycket vilket gör att mitt intresse svalnar och att boken känns för lång. Men, den norlinska styrkan sitter i humorn och psyket. Hon har en fantastisk förmåga att förstå, gestalta och sätta ord på hur människor tänker och agerar i grupp. Hennes karaktärer är realistiska och komplexa. Jag lär mig saker om mig själv när jag läser Stacken, och det gjorde jag också när jag läste Jag ser allt du gör.

”Ett tag var alla helt tysta, och det slog mig att jag inte längre kände behovet att prata bort tystnaden. Det var länge sedan jag känt mig så avslappnad. Jag insåg att jag kanske hade tänkt fel när jag trodde att jag behövde ensamhet för att vara lugn. I stället, insåg jag, var andra människor själva förutsättningen för att kroppen helt skulle gå ner i varv.”

När Norlin skriver om Józsefs strategi att ”kasta första stenen på sig själv” i samtal med andra människor i syfte att få de att slappna av, inser jag att hon ju precis beskrivit det jag sysslar med. Tyvärr har jag märkt att detta bara i undantagsfall leder till önskad effekt, istället finner jag mig alltför ofta blåslagen av alla stenar jag får i skallen. Som om det vore okej att racka ner på mig bara för att jag själv gör det. Mången gång har jag bestämt mig för att sluta med detta sociala handhavande, men nästa gång jag träffar en bekant gör jag likadant igen.

Stacken bygger på en fantastiskt fin romanidé, ett intressant och samhällskritisk experiment. Men jag tycker nog att läsupplevelsen är lite blaskig och inte lika stark som jag hoppats.

[Astrid · Rating 5 out of 5]

annika norlin bli min fru

[Rita · Rating 4 out of 5]

The premise about a cult-like group of individuals living in the woods in Sweden was what drew me in.

I'm always intrigued by people who live off-grid or challenge conventional and modern society. The simplicity and ease of the secluded life rings a bell for me. Peace and quiet. A simple life.

In The Colony we follow 7 people (Aagny, Sara, Jozsef, Ersmos, Sagne, Lake, Zakaria) who have chosen to live on a small secluded property - which is farm like and referred to as such at points throughout the book. Some end up there by chance, some by choice, some by mistake. All decide to stay. And stay they do, for a decent amount of years. But when their idyllic little society is challenged by the intrusion of an outsider (Emilie) years after they have started The Colony, things start to become unhinged. Is their conjoined silence and harmony the peace they have always dreamed of, or are they avoiding bigger issues at hand? Do they really want to continue living this way? All questions shall be answered as the seven take a good look at what their past years spent together have and have not brought into their lives.

This book is quite nonlinear in narrative, with almost every chapter jumping forward and back in time. In the beginning, it took a bit to adjust to how the book was written, but it quickly became easy to follow. Additionally, the author introduces all of the characters within the first few chapters, which is to be expected, but there were a lot of people to keep track of. I actually took notes on who was who, what they did, and their reasoning for moving to the farm. It helped as the book progressed.

The book delves deeply into challenging societal norms, and what is and isn't considered acceptable. What constitutes a family? Should children be made to go to school if they can be educated thoroughly at home? Polyamory is also a prevalent topic, as is buddhism, generational trauma, and rape.

Lots to think on! I do know that I really was invested in the characters, even though I didn't necessarily like about half of them. I consider this successful on the part of the author, as diverse personalities and conflict within the plot structure typically makes for a more interesting read.

I obviously won't spoil the ending, but I have rather mixed feelings on how it ended. It is a tad open-ended, but at the same time not. It definitely makes you think and wonder what will happen to all of these people. I finished this several days ago but I'm still thinking about everyone. I think that's one of the best compliments an author can receive, that you can't get their beloved characters out of your head. I know my thoughts will be occupied with this crew for the foreseeable future.

Even though this was a longer book for me (400+ pages) I was not bored with it. It kept me hooked throughout the entire story.

[Erin · Rating 3 out of 5]

ARC for review. To be published March 25, 2025.

Three stars for this, but, honestly, I’m only saying that because that was my note when I finished it. It was only a few weeks ago but I can’t seem to remember much about this book which can’t be a good sign.

Emilie is burned out from her exhausting job and busy life and decides to spend a few days in the country. Once there she visits a river where she comes across seven people who appear to be led by a woman named Sara. She eventually makes contact with them and learns the stories of how they all ended up together, living life differently.

It’s coming back to me now. This translated Swedish novel was apparently very popular in that country and I’ve always found stories of communal living interesting, so I did enjoy this., The characters are fascinating (some more than others, naturally) and one can see how things just…happen. If it sounds like something you might like, you probably won’t be disappointed.

[Ashley · Rating 5 out of 5]

If Convenience Store Woman had a gritty & silver-tongued older sister, it would be The Colony. This. Is. Phenomenal.
Annika Norlin's ability to write with such dignity - while not emitting a sense of superiority - has left an impression I know will be long lasting.
The synopsis does a great job of telling you anything else you need to know without giving much away, so I'll leave that to them.

There's so much more I want to say, but I think going in fairly blind to this novel is your best bet. Maybe I'll share more after everyone has had a solid chance to read for themselves

Come pub day, The Colony is what I will be recommending to anyone still willing to hear me out after they hear the # of pages. (For the record, once I was fully emmersed (35%ish, ngl. but worth it!!), I started flying thru it.) Especially if you enjoyed, as said earlier, Convenience Store Woman (& are okay w/ a much longer, more thorough novel), and dare I say even anyone who enjoys the reality tv show Survivor or tv series Nine Perfect Strangers. How each narrative compounds on another reminded me a lot of Rejection by Tony Tulathimutte as well - COMPLETELY different vibe, just throwing it out there for fellow mood readers.

{Thank you bunches to NetGalley, Annika Norlin, Alice Olsson and Europa Editions for the gorgeous finished copy. Your covers are always so dreamy—even when there's an ant on it.

[Ruben · Rating 5 out of 5]

4,5

I can't say exactly why I loved this novel about a little commune in the North of Sweden so much.

In part it's the atmosphere. It's Scandinavian - of course - but it also feels very Scandinavian, warm and humane and rational at the same time. It reminded me of 'My Brother' by Karin Smirnoff.

I also loved the style, the little sentences offhandedly thrown in that made me smile with recognition. It's unpretentious, seemingly effortless and yet very carefully done.

[Hanna Törnquist · Rating 4 out of 5]

Äntligen har Annika Norlin skrivit en roman! En väldigt udda, tankeväckande och osannolik berättelse som på vissa sätt påminner om Karin Smirnoffs jag-for-ner-till mor-serie. Ett gäng trasiga människor som hittar stöd och sammanhang i varandra - utanför det ”riktiga” samhället. Längtar till nästa bok!

[Alva Franzon · Rating 3 out of 5]

Ok som underhållning. Som att se en Netflix original kanske? Bra flow men lite… tom på innehåll och en hets att hinna med att representera ALLT och det blir ingenting?

Hade problem med berättarstilen. Blev konstigt självmedveten när den var ”fikarumssnackig”. Som att någon satt bredvid mig och hasplade ur sig vissa partier. Känslan var liksom att jag ska nicka och humma för att berättelsen ska fortsätta. Förstod inte heller poängen med att vissa delar var anteckningar gjorda av Låke och Emelie? Hennes anteckningar kan ju kopplas till journalistsidan hos henne. Men hon sägs ju få total panik av varje tanke relaterad till jobb? Varför orkar hon skriva? Och stilen i hennes anteckningar är inte trovärdiga, där blir stilen plötsligt ”roman” med massa målande beskrivningar. För vem?

Och varför skriver Låke? Outnyttjat spår isf om skrivande och skapande som (tydligen?) uppstår oavsett förväntan att någon ska läsa och uppskatta. Bara ett behov han utvecklat av sig själv.

Ett annat missat spår är Zakaria. Varför stannar han? Är han medveten om HANS rubin i fickan? Vet han hur vacker han är? Hur känner han kring att lägga ”sina vackra år” på stacken? Vill han ha barn? Känns som han kommer in för sent i handlingen för att han ska spela någon riktig roll.

Jag hade så gärna lärt mig något om mig/människor/svenskar/gemenskap/relationer men kände bara att alla porträtt var platta och/eller gjorda. All handling och slutscenerna var helt förutsägbara sett till ramarna för berättelsen. Inga överraskningar.

Jag gillade den inte tbh. Men den är inte en tvåa heller… eller?

[charlie medusa · Rating 5 out of 5]

merveille absolue de roman, dévoré comme à quinze ans, d'une urgence, un besoin que cette histoire soit comme elle est évidemment : d'un bloc, une échappée, un enfermement, un endroit à part, dont on ne revient pas avant d'en avoir trouvé la sortie.

l'agencement, le découpage du roman en tant que tel est formidablement bien orchestré, et je pèse mes mots, parce qu'arriver à poser et développer sept personnages par des flashbacks entrecroisés et en rien, de rien, de rien chronologiques, c'est vraiment une prouesse dont je me sais par exemple personnellement incapable.

traduction purement formidable, de grandes et fortes fulgurances du genre à faire se dire "wow c'est quand même génial de lire des livres", et bien d'autres passages qui précisément nous font oublier qu'on est en train de lire un livre. le vertige absolu des années qui passent, l'enclume asphyxiante du temps perdu et de la toute petite finitude d'une vie humaine, racontés là encore avec ce courant et cet élan incombattables que seule la littérature je crois arrive aussi bien à retranscrire, d'autant plus avec ces flashbacks intercalés qui nous font oublier, un peu, le gâchis qui est en train de se produire...

formidable de non-jugement apparent, d'espace laissé au lecteur, de montrage qui ne dit pas, tout en étant très solide sur ses appuis politiques et idéologiques avec un final nickel qui ne laisse aucun doute planer là où ce serait douteux, non vraiment mais quel livre ! quel livre !!!!! for all my cult nerds qui lisent et regardent tous les documentaires possibles sur les sectes : profitez, car c'est à la fois tout ce à quoi vous vous attendez tout en en étant très différent

[Jill · Rating 5 out of 5]

“But that’s how it is with most things. We are all part of a perfect system. Everyone is needed. Except maybe humans. We are the only ones who take more than we give.”

Consider, for a moment, the simple ant. For most of us, it is an extreme annoyance, no more than a pesty insect that ruins picnics and sometimes invades our homes with its companions. In reality, when ants build colonies, the soil loosens, and nutrients become available to other species. They are part of the greater ecosystem.

And so it is with humans. Each of the seven members who comprise the eponymous colony in this novel is a misfit, but together with the other six, they form something that’s larger than the sum of their parts. Each – a murderer, a bug-obsessed mother who is unable to nurture her child, a dyslexic teenager, a self-appointed “queen bee”, a child raised in the colony who has never been to school, and so forth – has something that can benefit the others. Together, they eke out an existence, at one with their colony and with nature.

The author spends ample time presenting each of them to us, giving us a close and personal look at each origin story. Despite their flaws – and some of those flaws are massive – we become strangely connected to this ragtag group of misfits. And then something happens. Someone from the outside – a burnt-out city journalist – unwittingly stumbles across this group that lives off the grid. And suddenly, fractures begin to appear.

The book asks questions: is it okay to create a life according to your own rules, and whose rules should they be? Is it an act of service to lead people who want to be led by speaking in a way that makes others want to listen? Are we all, in our own way, part of a colony that runs on established rules that someone else creates for us? Are we a danger to our planet and to each other? How much free will do we actually have?

There’s much to love about this book, and I did love it. It’s a provocative and intriguing look at what community is, and how it succeeds until it no longer can. And it’s also an insightful view of how we must consider becoming more than isolated colonies, but part of the greater ecosystem, to survive long-term.

[Jessica · Rating 5 out of 5]

Emelie är utmattad och bestämmer sig för att fly staden för skogen. I skogen får hon syn på en udda grupp människor som hon börjar spana på. Hur har de alla hamnat här, utanför samhället?

Jag tyckte om Annika Norlins novellsamling så jag har varit väldigt nyfiken på hennes första roman. Jag blev verkligen inte besviken! Vi möter en fascinerande samling människor som av olika anledningar dragit sig undan samhället. De lever i ett slags kollektiv - Stacken - där alla automatiskt tagit på sig eller tilldelats en roll i gruppen.

Till en början kan det vara lite problematiskt att hålla reda på vem som är vem, men vi lär känna dem ganska fort genom deras bakgrundshistorier och synvinklar. De flesta har dessutom lite annorlunda namn; József, Låke, Ersmo, Aagny, Sagne, Zackaria - och Sara, som hamnar i ledarrollen. Om man är det minsta intresserad av det psykologiska spelet i en tätt inpå varandra levande grupp människor så är det här en bok att läsa! Eller om man bara gillar att läsa om udda karaktärer!

[Elizabeth Tuttle · Rating 4 out of 5]

Long live Queen Aagny.

The Colony is, on paper, a book about a small commune made up of characters with colorful histories and how one outsider experiencing burnout from her journalist job finds herself living in the woods and studying this group.

But these CHARACTERS! Most of the book is dedicated not to Emelie's encounters with the group, but to explaining each of the members' histories and how they came to live this alternative lifestyle. Much like the ant colony they resemble, each member brings to the group their own unique skills and traits which help contribute to the greater whole. While much of the book is charming, the reader is constantly questioning the moral foundation of the group and its choices.

Thank you to NetGalley & Europa for the e-arc.

[Julia Eriksson · Rating 5 out of 5]

Gillar så mycket Norlins känsla för detaljer och med vilken ömhet hon tecknar sina personporträtt. Alla dessa människor, så oerhört vanliga men också helt egna. En fin debut som gick snabbt att läsa trots de nästan 400 sidorna.

[Else]

VEM är som annika norlin? sveriges enda kvinna och enda författare

[Chris · Rating 4 out of 5]

Interesting to see how a small group of people get together and slowly turn into a commune, how it develops without intention beforehand. And even though it may seem ideal at first, nothing is perfect, not even the Ant Colony. A perfect book to read when you’re in Sweden (like I was), or elsewhere of course.
Thank you Scribe and Netgalley UK for the ARC.

[Oscar Magnusson · Rating 2 out of 5]

Det smärtar mig att säga, för jag vill älska allt Annika Norlin gör och rör vid. Annika gör personporträtten mycket bra, men berättelsen om kollektivet - som ju hela boken kretsar kring - känns grund och tillkonstlad. Jag lärde mig inte om något om människor i grupp av den här boken och jag berördes inte heller - förutom vissa individuella eller parvisa gestaltningar. Vad som gör det än svårare, är att det känns som att hon inte lyckas älska sina karaktärer i sina svåraste stunder. Bara ömma för, eller dömma.

[Emil Nilsson-Mäki · Rating 5 out of 5]

Norlins ömsinta berättelse om människor som valt att leva utanför systemet innehåller lika mycket samhällskritik som ifrågasättande av ”högre ideal”. Det är först när blicken utifrån nagelfar gruppen som är Stacken som den utopiska utan börjar krackelera. Det är lika mycket en berättelse om att leva i nuet som en berättelse om människors oförmåga att se sina egna val när de hamnar i en flock. Lättsamt men noggrant skrivet.

[Hanna · Rating 5 out of 5]

Aaahh vad jag tyckte om Stacken! Tycker det är svårt att ge recensioner av böcker jag verkligen tycker om, men här är några saker jag tänkt på:
1. Jag älskar att få olika tids- och berättarperspektiv! I Stacken hoppar berättelsen mellan åtta olika karaktärers liv och flera decennier. Det bidrar till att berättelsen blir detaljrik och djup – men att det fortfarande finns luckor som kräver detektivarbete och skapar spänning.
2. Hur kan så många, och så klandervärda (läs våldsamma, manipulativa, vårdslösa), karaktärer vara så otroligt lätta att tycka om? Aagny <3 Trots allt.
3. Norlin förmedlar smarta samhällsspaningar på ett så träffsäkert sätt. Från storstadsbon Emelies tidigare liv mitt i medievärldens stressade tillvaro, till Saras sökande efter något större på ett indiskt ashram.
4. Det var en bra bokklubbsbok och det var intressant att få prata om makt, frivillighet och ett alternativt liv med andra kloka läsare.

”De betedde sig som besättningen på ett fartyg. Stacken var farkosten, och ibland kunde de se på varandra vartåt det barkade. Nu är skeppet på väg att kapsejsa, då måste någon ställa sig på andra sidan, så det blir jämvikt. Nu har Sagne blivit sådär tyst igen. Då måste József säga något fint, något som band samman dem. Nu är stämningen tung. Då kunde Aagny göra nåt kul, eller Zakaria lätta upp stämningen bara genom att flina. Somliga av dem var bra på att stå på kanterna och orsaka nästan-tippning. Andra var bra på att väga upp.”

[Rachel Louise Atkin · Rating 4 out of 5]

The Colony is a strange book which takes you in so many different directions, that it can be hard to decide how you feel about it. But I ultimately really liked my time reading this novel. At first it's about a woman who has an extreme existential crisis and decides to remove herself from metropolitan society, going to stay in the woods where she can have time to decompress. Here, she comes across a group of strange people and the more she watches them the more the learns about what binds them together.

This isn't a 'cult' novel, but more a novel about chosen family and feeling a sense of belonging through overcoming your trauma. It looks at the experiences of each of the members of the colony and how they met, and it became such a wonder to read about each person and how they fit into the larger picture. Even though this is a large book I never felt as though it was dragging or any of it was unnecessary. It really took it's time in a way which was self-aware and both championed and critiqued the reliance on other people to help us overcome our biggest challenges.

I loved how it was written and how it was split up into easily digestible parts. It really hooked me at first but then I was slowly drawn in by the complete wonder of it all and the damaged characters. Definitely one I'm super glad to have read!

[Arvid Lindgärde · Rating 3 out of 5]

Kluven. Trodde länge att det skulle vara en glorifiering av att bryta sig ut ur samhället och leva en isolerade från omvärlden , och det var det också länge. Lyckligtvis tog det en vändning, och berättelsen om det utopiska livet i utanförskap byttes ut mot en om en sekt med en manipulativ ledare. Ömmade för övriga medlemmar av ”stacken” som drogs med i ledarens fasoner. Finns dock någon samhällskritik där som jag kan hålla med om. 3.5!

[Linnea Lindoffer · Rating 2 out of 5]

Jag ger den 2,5 stjärnor.

Önskar jag upplevde vad andra verkar ha upplevt i den här boken men jag tycker att den är för konstruerad, vill för mycket utan att nå fram och jag tror inte riktigt på karaktärerna - vilket är ett genomgående störningsmoment som jag inte kommer över i min läsning. Det ska sägas att jag hade höga förväntningar när jag tog mig an den här boken men det verkar helt enkelt inte som att Norlins sätt att skriva faller mig i smaken.

[Stina · Rating 4 out of 5]

Glasklar, underbar prosa som tar sig in i minsta vrå. Ville stryka med markeringspenna på nästan varje sida. Tung boksmälla när den tog slut.

[Mikaela · Rating 3 out of 5]

Annika Norlins första roman. Besviket medger jag att jag gillade den mindre än jag trodde - men detta säger naturligtvis egentligen inget om kvalitén.

Norlin lyckas på något vänster skriva fram en utopi och en dystopi på samma gång? Stackens kollektiva sätt att leva framstår givetvis delvis som harmoniskt och fritt från det moderna samhällets många avigsidor. Alla bidrar på sitt sätt till hushållet och driften av gården och ingen förväntas göra allt. Det finns såklart en vurm för “förr i tiden” här, också till kollektivism i stort. Men givetvis är det så att stacken också gnisslar i fogarna, både på idéplan och psykologiskt för individerna, och gräset är kanske inte odelat grönare på andra sidan moderniteten?

Boken berättar genom flera personers perspektiv (detta är jag svag för), bland annat får alla i stacken sin röst hörd ibland men det finns även en utomstående betraktare, Emelie. Personligen föredrar jag när Emelie skildrar stacken utifrån, hennes oförstående men fascinerade blick på det som pågår. Samtidigt förstår jag ju att hon berättarmässigt måste in i smeten, precis som läsaren måste in. Likväl tycker jag att något i tonen går förlorat.

Porträtten av medlemmarna i stacken är intressanta och väl skildrade. Framförallt är gruppdynamiken i stacken särskilt intressant, och här tycker jag inte att Norlin räds att göra det svårt och komplicerat för sig (och läsaren) - inget tycks onödigt förenklat och många nyanser får ta plats. Det ger bra tuggmotstånd, och sammantaget en bok väl värd att läsa.

[Marijana☕✨ · Rating 3 out of 5]

Zanimljiva premisa koja je mogla da ima bolju realizaciju. Likovi su mi ipak bili pomalo jednodimenzionalni i sama ideja je mogla da bude jača. Moderan čovek je na ivici da otera sve u tri lepe i da ode da živi u šumi, ali na kraju dana nam možda samo treba da odemo na odmor i digitalni detoks, a ne da se pretvaramo da nismo deo civilizacije i deo problema.

[Ebba · Rating 4 out of 5]

Ingen skräll att jag gillade denna :) tror den kommer stanna kvar i mitt huvud ett tag nu. Behöver typ smälta den innan jag riktigt förstår den tror jag

[Biblioteken i Örnsköldsvik · Rating 3 out of 5]

En utbränd kvinna kastar sin smartphone i sjön och tältar i skogen. Där får hon syn på en naturdyrkande sekt. Vi får följa olika människors perspektiv och hur de hamnat där de hamnat. En udda roman som perfekt balanserar på gränsen mellan att vara intressant och för absurd.

[Clare Stambe · Rating 5 out of 5]

Deeply unsettling yet so enchanting. Loved it!!!!!

[emily · Rating 4 out of 5]

rtc later

[Növen · Rating 5 out of 5]

Bästa jag läst på väääldigt länge.

[Anders Jaarvik · Rating 5 out of 5]

Medrivende kollektivroman, med åtte ulike menneskeskjebner som har trukket seg tilbake fra storsamfunnet og funnet sammen i en sektlignende flokk et sted på den svenske glesbygden.