What do you think?
Rate this book
Jävla karlar
"En gång hade jag sju pappor på sju år. Det här är berättelsen om de åren. Om något låter påhittat kan du vara säker på att det är sant."
Julen 1983 skakas en villa i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian, säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå. Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans.
Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen, om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar, om hur kärlek börjar och slutar, om en skalperad hamster, om den långa skuggan av ett mirakel men framför allt om män.
Julen 1983 skakas en villa i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian, säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå. Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans.
Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen, om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar, om hur kärlek börjar och slutar, om en skalperad hamster, om den långa skuggan av ett mirakel men framför allt om män.
376 pages, Hardcover
First published September 1, 2023
936 people are currently reading
9627 people want to read
About the author
Andrev Walden
3 books139 followersAndrev Igor Walden, född 14 maj 1976 i Mariefred, Södermanlands län, är en svensk författare, journalist och illustratör. Han skriver för Dagens Nyheter. Walden tilldelades Augustpriset 2023 för sin romandebut Jävla karlar, som också blev det årets bäst säljande svenska roman.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 1,447 reviews
September 7, 2023
Efter första 30 sidorna ville jag inte läsa mer, var rädd att boken skulle ta slut. Nu är den slut, men det gör inte så mycket för jag kommer läsa om den inom kort. Det här var en bok precis i min smak. Att beskriva de svåraste sakerna med enkla ord och humor är svårt, men i den här boken blev de fint och ofta roligt!
July 4, 2024
For en velskrevet bok. Elska språket i denne oppvekstromanen.
October 22, 2023
Givetvis har jag också läst boken om de där jävla karlarna, Karenina motstår icke en sådan en titel. Till min stora glädje kan jag den här gången stämma in i jubelropen som skallar genom bookstagram. Andrev Walden skriver som hamstern springer i sitt hjul; snabbt, lätt, fokuserat och som om alltsammans vore ett skämt. Walden tar plats som bokens clown och håller via det originella och underfundiga språket läsaren underhållen men också på distans, det tycker jag är ett plus. Det hade varit plågsamt synd om lilla Andrev annars.
I romanens skeva exposition framkommer att det här är en sann berättelse om när berättarjaget hade sju ”pappor” på sju år. Texten är tillräckligt intressant utan meningslösa sanningsanspråk, menar jag. Sen följer en uppväxtberättelse om pojken utan egenskaper, mamma världsmästare i korsdrag och pappa okänd.
”Det blir sommar och det blir en ny pappa. Jag ser aldrig hur det börjar, plötsligt är han bara där. Han kliver ur en röd Volvo 240 kombi och pussar mamma på munnen.
För några pappor sen hade det förbryllat mig men nu börjar det gå upp för mig att pappor är som väder och växtvärk. Man väljer inte när de ska börja eller sluta, inte ens mammorna har något omedelbart inflytande över deras närvaro, de bara kommer så får man klä sig rätt eller bita ihop. Det går ju alltid över.”
De jävla karlarna är mammans olika män som har det gemensamt att pojken överväger att kalla dem pappa och att de är mer eller mindre idioter. De kallas Växtmagikern, Mördaren, Konstnären, Kanotisten etcetera. Pojken är liten även när han blir större och rädd för vuxna män, han har för trång förhud och en vän han delar allt med. När en av ”papporna” är på väg att dränka hans mamma blir han som förstenad. Det är hans lillasyster som räddar mamman.
Berättelsen är kronologisk med prolepser där den vuxne författaren hoppar in och stillar läsarens oro angående hur det går sen längre fram. Walden lyckas väl att undvika sentimentalitet och självömkan men utan att slarva bort det allvar som faktiskt finns här mellan raderna. Berättelsen är helt fri från pedagogik och slutsatser. Det är skönt.
Jag älskar hur ”händer springer på ratten”, ”blickar vräker sig” eller ”trillar”, vetekransbiten är så stor att den ”har innerkurva”. Men det är också en otroligt grabbig text (jämför Häng city). Sexfixeringen känns inte bara omogen utan ofta osmaklig. Att hans mamma är uppträdd på en av papporna som ett ”tättslutande ventilgummi” är liksom för mycket information.
Och denna bristfälliga stackars mamma lever ju. Boken är tillägnad henne, ”(Obs. ej passivt aggressivt)”. Det måste ha varit VIDRIGT för henne att läsa boken och se den spridas runt i världen. Författaren delar frikostigt med sig av lilla Andrevs tillkortakommanden. Han saknar mod, gör bort sig, plågar djur, får stryk av en tjej och annat som man förstår är skamligt för honom, men han är ett barn i berättelsen och därför fri från skuld. Men mamman.. nej det känns inte moraliskt riktigt riktigt med det där sanningsanspråket (jämför Fjärilsvägen).
Det hade varit likt mig att irriteras av överflödiga detaljer och att det ska vara lustigt hela tiden, men det är först på slutet jag tycker det blir lite för mycket. Jag gillar verkligen Waldens språk och vill gärna läsa mer av honom.
I romanens skeva exposition framkommer att det här är en sann berättelse om när berättarjaget hade sju ”pappor” på sju år. Texten är tillräckligt intressant utan meningslösa sanningsanspråk, menar jag. Sen följer en uppväxtberättelse om pojken utan egenskaper, mamma världsmästare i korsdrag och pappa okänd.
”Det blir sommar och det blir en ny pappa. Jag ser aldrig hur det börjar, plötsligt är han bara där. Han kliver ur en röd Volvo 240 kombi och pussar mamma på munnen.
För några pappor sen hade det förbryllat mig men nu börjar det gå upp för mig att pappor är som väder och växtvärk. Man väljer inte när de ska börja eller sluta, inte ens mammorna har något omedelbart inflytande över deras närvaro, de bara kommer så får man klä sig rätt eller bita ihop. Det går ju alltid över.”
De jävla karlarna är mammans olika män som har det gemensamt att pojken överväger att kalla dem pappa och att de är mer eller mindre idioter. De kallas Växtmagikern, Mördaren, Konstnären, Kanotisten etcetera. Pojken är liten även när han blir större och rädd för vuxna män, han har för trång förhud och en vän han delar allt med. När en av ”papporna” är på väg att dränka hans mamma blir han som förstenad. Det är hans lillasyster som räddar mamman.
Berättelsen är kronologisk med prolepser där den vuxne författaren hoppar in och stillar läsarens oro angående hur det går sen längre fram. Walden lyckas väl att undvika sentimentalitet och självömkan men utan att slarva bort det allvar som faktiskt finns här mellan raderna. Berättelsen är helt fri från pedagogik och slutsatser. Det är skönt.
Jag älskar hur ”händer springer på ratten”, ”blickar vräker sig” eller ”trillar”, vetekransbiten är så stor att den ”har innerkurva”. Men det är också en otroligt grabbig text (jämför Häng city). Sexfixeringen känns inte bara omogen utan ofta osmaklig. Att hans mamma är uppträdd på en av papporna som ett ”tättslutande ventilgummi” är liksom för mycket information.
Och denna bristfälliga stackars mamma lever ju. Boken är tillägnad henne, ”(Obs. ej passivt aggressivt)”. Det måste ha varit VIDRIGT för henne att läsa boken och se den spridas runt i världen. Författaren delar frikostigt med sig av lilla Andrevs tillkortakommanden. Han saknar mod, gör bort sig, plågar djur, får stryk av en tjej och annat som man förstår är skamligt för honom, men han är ett barn i berättelsen och därför fri från skuld. Men mamman.. nej det känns inte moraliskt riktigt riktigt med det där sanningsanspråket (jämför Fjärilsvägen).
Det hade varit likt mig att irriteras av överflödiga detaljer och att det ska vara lustigt hela tiden, men det är först på slutet jag tycker det blir lite för mycket. Jag gillar verkligen Waldens språk och vill gärna läsa mer av honom.
August 7, 2025
'I don't know how dads begin and end, but I'll soon come to realize that the boundaries of the family are loose and that dads can percolate in and out in just a short time'.
This is a memoir of having seven dads in seven years. The notion sounds as farcical as it does tragic. Growing up in a chaotic household, with his mother and sometimes half siblings, Adrev tries to make sense of family, the men in his life, as well as his ever-changing circumstances. It's a coming of age, articulated in a sardonic tone that often belies the author's tumultuous experiences. 'It turns to summer and with it comes a new dad...A few dads ago, that would have puzzled me, but now it's beginning to dawn on me that dads are like the weather and growing pains. You don't choose when they start or end'.
A very unique and well written memoir. Each chapter covers a new, aptly nicknamed, father: Plant Magician, Priest, Thief, Canoeist (to name a few) and highlighted with a few key points of their time together, articulated in the same droll tone.
Although you often don't know whether to laugh or cry at the author's predicaments, I can see why it was an award winner.
'One day I'll write about this in a book, at which point I'll marvel at which images the brain chooses to retain and which it dispenses with'.
This is a memoir of having seven dads in seven years. The notion sounds as farcical as it does tragic. Growing up in a chaotic household, with his mother and sometimes half siblings, Adrev tries to make sense of family, the men in his life, as well as his ever-changing circumstances. It's a coming of age, articulated in a sardonic tone that often belies the author's tumultuous experiences. 'It turns to summer and with it comes a new dad...A few dads ago, that would have puzzled me, but now it's beginning to dawn on me that dads are like the weather and growing pains. You don't choose when they start or end'.
A very unique and well written memoir. Each chapter covers a new, aptly nicknamed, father: Plant Magician, Priest, Thief, Canoeist (to name a few) and highlighted with a few key points of their time together, articulated in the same droll tone.
Although you often don't know whether to laugh or cry at the author's predicaments, I can see why it was an award winner.
'One day I'll write about this in a book, at which point I'll marvel at which images the brain chooses to retain and which it dispenses with'.
September 19, 2023
Mer en svag 4a än en stark, men skit i det.
Roligt, sorgset och en språklig fröjd.
Stor igenkänning också, eftersom jag är bara lite yngre än författaren, och sånt gillar man ju!
Roligt, sorgset och en språklig fröjd.
Stor igenkänning också, eftersom jag är bara lite yngre än författaren, och sånt gillar man ju!
March 16, 2024
Walden skriver eget och lättsinnigt om relationer och barndomsupplevelser som formar. Till en början helt uppspänt på olika "pappor" som kommit och gått under hans uppväxt, för att sedan mot tonåren fransa ut mer i ren coming-of-age-skildring. Där tyckte jag texten tappade lite av sin snillrikhet - det blev liksom lite formlöst mot slutet, och då hade jag dessutom börjat bli lite mätt på allt det finurliga och detaljskildrade.
Papporna är sorgliga figurer som alla blir plågoandar på sina egna vis, men jag tycker - trots allt - att mamman skrivs fram med någon slags kärlek. Hon älskar att göra korsdrag, hon gråter framför ratten, hon skrattar med Lilla Molnet och suckar över alla jävla karlar. Hon känns verklig och komplex, så som vi människor är. Hela boken är faktiskt skriven på ett sätt som skildrar hur det kan vara att vara människa, både tragik och komik samsas på sidorna. Därav väl värd sitt Augustpris.
Kanske är jag för snål med betyget. Jag gillar den verkligen. Samtidigt tycker jag nästan den har blivit lite väl hypad, för den kommer nog inte stanna med mig lika länge som annat jag läst. Men missförstå mig rätt: En FRÖJD att läsa!
Papporna är sorgliga figurer som alla blir plågoandar på sina egna vis, men jag tycker - trots allt - att mamman skrivs fram med någon slags kärlek. Hon älskar att göra korsdrag, hon gråter framför ratten, hon skrattar med Lilla Molnet och suckar över alla jävla karlar. Hon känns verklig och komplex, så som vi människor är. Hela boken är faktiskt skriven på ett sätt som skildrar hur det kan vara att vara människa, både tragik och komik samsas på sidorna. Därav väl värd sitt Augustpris.
Kanske är jag för snål med betyget. Jag gillar den verkligen. Samtidigt tycker jag nästan den har blivit lite väl hypad, för den kommer nog inte stanna med mig lika länge som annat jag läst. Men missförstå mig rätt: En FRÖJD att läsa!
August 5, 2024
För många människor har sjungit Andrev Waldens lov för att jag inte skulle känna mig skeptisk. Jag blev trots allt tipsad om Där kräftorna sjunger ungefär lika många gånger som jag blev tipsad om den här och den slutade i en ljummen tvåa. När den stora massan gillar något finns det en risk att det är lite för förenklat, lite för välputsat. Det är väl förutsättningen för att en bok ska nå stjärnstatus egentligen. Annars hade den stannat kvar i de trånga litteraturvetarnas gränder.
Den här har, med sitt Augustpris och sin Gud-vet-hur-många-men-gissar-på-200,000-sålda-nu? body count, ett ben i varje läger. Precis lika mycket tyngd under varje fotsula. Det klart att det blir succé.
Språket är fullkomligt självlysande. Knaprigt, som skorpan på en nygräddad fralla. Tillräckligt många detaljer är där för att bilderna ska få skärpa, tillräckligt få för att läsningen inte ska stanna upp.
Den är lite för lång, dock. För mig och för nu. Den guppar på så som livet och dess like autofiktionen ofta gör, och jag fortsätter läsa men inte med ett brännande behov av att få veta vad som händer. Papporna är plotten. Resten är bara vibes.
Dialogerna gör att jag skrattar högt. Filmiska, men mer brittiskt överrumplande än den klassiska awkwarda svenska komedin. Att det ska bli film känns givet. Walden har ju redan berättat vilket soundtrack sista scenen ska ha.
Okej ska vi knyta ihop den här recensionen? Jävla karlar är en genuint bra bok. Vad folk än säger: tro dem.
Språk: 100 %
Story: 75 %
Engagemang: 75 %
Karaktärer: 90 %
Originalitet: 90 %
Slutet: 85 %
Stannar boken med mig?: 75 %
Total läsvärdhet på ordligareskalan: 84,3 %
Den här har, med sitt Augustpris och sin Gud-vet-hur-många-men-gissar-på-200,000-sålda-nu? body count, ett ben i varje läger. Precis lika mycket tyngd under varje fotsula. Det klart att det blir succé.
Språket är fullkomligt självlysande. Knaprigt, som skorpan på en nygräddad fralla. Tillräckligt många detaljer är där för att bilderna ska få skärpa, tillräckligt få för att läsningen inte ska stanna upp.
Den är lite för lång, dock. För mig och för nu. Den guppar på så som livet och dess like autofiktionen ofta gör, och jag fortsätter läsa men inte med ett brännande behov av att få veta vad som händer. Papporna är plotten. Resten är bara vibes.
Dialogerna gör att jag skrattar högt. Filmiska, men mer brittiskt överrumplande än den klassiska awkwarda svenska komedin. Att det ska bli film känns givet. Walden har ju redan berättat vilket soundtrack sista scenen ska ha.
Okej ska vi knyta ihop den här recensionen? Jävla karlar är en genuint bra bok. Vad folk än säger: tro dem.
Språk: 100 %
Story: 75 %
Engagemang: 75 %
Karaktärer: 90 %
Originalitet: 90 %
Slutet: 85 %
Stannar boken med mig?: 75 %
Total läsvärdhet på ordligareskalan: 84,3 %
January 12, 2025
Ég verð að viðurkenna, það var helvítis brekka að komast af stað í þessa bók. Ég byrjaði að lesa, gaf henni pásu þegar ég var næstum hálfnaður, og byrjaði svo aftur þegar hún fór að kalla til mín eins og hafmeyja kallar á sjómann sem hefur siglt of lengi.
Þessi brekka var þess virði að þrauka áfram, það er kannski ekki auðvelt að mæla með bók sem maður kom sér bara almennilega í þegar hún var hálfnuð en hún var algjörlega þess virði þegar maður komst upp brekkuna og fékk að njóta glæsilega, margbrotna sænska útsýnisins sem blasti við manni.
Sjálfsævisögulegar bækur hafa ekki alltaf verið minn tebolli, en þessi hitti í mark þegar ég var búinn að venja mig á bragðinu, mikill húmor hjálpar við að láta mann tengja við atburði sem eru jafn líklegir að gerist í Svíþjóð og á Íslandi eða Portúgal.
Hún er falleg þessi, og það sannast enn og aftur að þessir djöfulsins karlar verða alltaf fjölskruðúgt umræðuefni.
Þessi brekka var þess virði að þrauka áfram, það er kannski ekki auðvelt að mæla með bók sem maður kom sér bara almennilega í þegar hún var hálfnuð en hún var algjörlega þess virði þegar maður komst upp brekkuna og fékk að njóta glæsilega, margbrotna sænska útsýnisins sem blasti við manni.
Sjálfsævisögulegar bækur hafa ekki alltaf verið minn tebolli, en þessi hitti í mark þegar ég var búinn að venja mig á bragðinu, mikill húmor hjálpar við að láta mann tengja við atburði sem eru jafn líklegir að gerist í Svíþjóð og á Íslandi eða Portúgal.
Hún er falleg þessi, og það sannast enn og aftur að þessir djöfulsins karlar verða alltaf fjölskruðúgt umræðuefni.
August 29, 2023
En helt underbar bok. Historien är effektivt berättad i korta kapitel där Andrev Walden med sin otroliga iaktagelseförmåga och sitt lite egna språk bygger en värld med platser och karaktärer som jag kommer bära med mig en lång tid framöver. Skrattade rakt ut åt vissa formuleringar, samtidigt som det också finns ett mörker i berättelsen där vissa scener är nattsvarta.
September 22, 2023
När jag såg att Gerhard Hoberstorfer är inläsaren beslutade jag att vänta med att läsa tills den blev tillgänglig på Storytel. Och det var igår.
Påminner på något sätt om genomslagskraften hos Torbjörn Flygts Underdog . Påminns också om hur en släkting brukar berätta om sitt första katastrofala sommarjobb på Stavsjö Värdshus på 70-talet.
Påminner på något sätt om genomslagskraften hos Torbjörn Flygts Underdog . Påminns också om hur en släkting brukar berätta om sitt första katastrofala sommarjobb på Stavsjö Värdshus på 70-talet.
September 14, 2023
En mycket stark 4 och en av de bästa uppväxtskildringarna jag läst på mycket länge. Han har verkligen förmågan att skriva om det riktigt mörka med mycket humor. Det kan liksom vara fnissigt trots att det nästan är misär ibland. Roligt också att mycket utspelar sig i Norrköping och Söderköping (och även lite Gamleby!). Brukar aldrig känna det, men den här kommer jag vilja läsa om!
June 15, 2025
Leste denne saaaakte. Ville ikke at den skulle ta slutt. For en deilig skrevet oppvekstroman. Så sår, morsom og ekte i alle skildringer. Koste meg hele tiden.
October 8, 2023
Riktigt bra slut.
November 12, 2023
Jag är ambivalent avseende denna bok. Det är en trevligt skriven bok, men jag tycker den glättiga tonen blir märklig i förhållande till de hemskheter som skildras i boken. Allt det som jag är särskilt nyfiken på lämnas oskrivet; känslorna, reflektionerna och faktisk påverkan som uppväxten lett till.
February 23, 2024
Vet inte ens vad jag ska skriva, så fin bok. Den har verkligen allt! Skrattade högt flera gånger, kände mig ömsom tonårsnostalgisk och ömsom arg.
August 15, 2024
Näää, förstår inte hypen. Tycker absolut att han har ett fascinerande sätt att skriva men jag fastnar inte alls för berättelsen. Försökte båda läsa fysiskt och lyssna på boken men det gick inte.
February 16, 2024
Ja det är bara att stämma in i hyllningskören, Jävla karlar är en fantastisk roman. Andrev Walden påminner på vissa vaga sätt om Fredrik Backman. Han skriver om jobbiga saker men på ett humoristiskt sätt. Ibland skrattar man och ibland vill man bara hoppa in i texten och skydda barnet Andrev vars perspektiv vi följer. Han är också en mästare på att gestalta karaktärer med ganska små medel som gör att de känns levande och som riktiga människor.
Det är en uppväxtskildring full av referenser och nostalgi men där den viktigaste beståndsdelen är männen hans mamma dejtar under hans uppväxt. Från barnets perspektiv hör vi om hur han påverkats av dessa män som alla har något gemensamt: de är inte bra män. Och de dras till mamman som flugor.
Det handlar också ganska mycket om en pojkes sexuella uppvaknande med mer eller mindre rumsrena upplevelser.
Det bästa med Jävla karlar är nog ändå språket. Andrev Walden skriver så ofantligt bra.
Det är en uppväxtskildring full av referenser och nostalgi men där den viktigaste beståndsdelen är männen hans mamma dejtar under hans uppväxt. Från barnets perspektiv hör vi om hur han påverkats av dessa män som alla har något gemensamt: de är inte bra män. Och de dras till mamman som flugor.
Det handlar också ganska mycket om en pojkes sexuella uppvaknande med mer eller mindre rumsrena upplevelser.
Det bästa med Jävla karlar är nog ändå språket. Andrev Walden skriver så ofantligt bra.
October 3, 2023
Bäst i Sverige på att skriva en mening.
December 21, 2023
En nästintill perfekt bok. Ville inte att den skulle ta slut men längtade samtidigt efter att få ge den 5 stjärnor. Hoppas Walden skriver fler romaner!!!
February 21, 2024
Har läst drygt halva och har noll sug att läsa klart. Men den är bra! Jag vet vad som skulle få den upp till fem stjärnor (det är en aning radikalt): en handling.
November 9, 2024
4,5 glitrende stjerner!
Jeg er i utgangspunktet litt negativ innstilt til oppvekstromaner da jeg har lest så mange av dem nå og synes det svært ofte blir veldig likt, noe ulike versjoner av mer eller mindre det samme. Selv om heller ikke denne historien er veldig unik i seg selv, er boka som helhet fantastisk!
Språklig er den brilliant - språket flyter, nye formidles med relativt få ord, det oppstår aldri "oppramsing" av hendelser eller fakta; det utspiller seg på levende vis. Boka er også proppfull av gullkorn - og de virker til å oppstå "naturlig" uten preg av at forfatteren bevisst forsøker å "skrive noe intelligent".
Karakterene er godt utviklet og troverdige - helt uten at de egentlig beskrives så mye, følte jeg virkelig at jeg ble kjent med dem.
Og så er det selve komposisjonen da, som virkelig får denne boka til å skinne. Korte kapitler, god flyt, røde tråder, en kreativ og samtidig ryddig måte å legge frem fortellingen på - via Andrevs mange far/mannsfigurer.
Jeg likte også særlig godt slutten, at den ikke ble slik en kanskje tenkte at den skulle bli - uten å "spoile" noe.
Anbefales på det sterkeste!
Jeg er i utgangspunktet litt negativ innstilt til oppvekstromaner da jeg har lest så mange av dem nå og synes det svært ofte blir veldig likt, noe ulike versjoner av mer eller mindre det samme. Selv om heller ikke denne historien er veldig unik i seg selv, er boka som helhet fantastisk!
Språklig er den brilliant - språket flyter, nye formidles med relativt få ord, det oppstår aldri "oppramsing" av hendelser eller fakta; det utspiller seg på levende vis. Boka er også proppfull av gullkorn - og de virker til å oppstå "naturlig" uten preg av at forfatteren bevisst forsøker å "skrive noe intelligent".
Karakterene er godt utviklet og troverdige - helt uten at de egentlig beskrives så mye, følte jeg virkelig at jeg ble kjent med dem.
Og så er det selve komposisjonen da, som virkelig får denne boka til å skinne. Korte kapitler, god flyt, røde tråder, en kreativ og samtidig ryddig måte å legge frem fortellingen på - via Andrevs mange far/mannsfigurer.
Jeg likte også særlig godt slutten, at den ikke ble slik en kanskje tenkte at den skulle bli - uten å "spoile" noe.
Anbefales på det sterkeste!
October 11, 2023
Betyg: 4,5 av 5 - Andrev Walden har tidigare gett ut en krönikebok, som jag inte har läst, men definitivt ska. Men den här boken, hans andra, är en roman. Eller om man ska kalla den en biografi, eftersom den är författarens uppväxtskildring. Den är i alla fall mycket bra. Välskriven, lättläst, rolig, tragisk, och väldigt bra. Kan varmt rekommendera den. Jag lyssnade på boken, som var bra inläst av Gerhard Hoberstorfer.
March 17, 2025
Det som sticker ut med denna boken för mig är språket, framförallt har han verkligen fångat hur man tänkte som barn! Gillar också framåtblickarna till skrivande stund, personbeskrivningarna och att de bara kallas vid karaktärsnamn, typ lilla molnet och växtmagikern.
January 30, 2024
En sträckläsning där både story och språk bidrog till en mycket säregen läsupplevelse. Gillade särskilt slutet och hur Walden får mig att skratta även i de mest märkliga situationer.
February 23, 2024
Stark fyra! Levde absolut upp till sin hype. Han har ett otroligt språk.
June 19, 2025
Fint att läsa om andra pappor som också suger❤️
May 25, 2024
4,5⭐️
Jävla karlar er en medrivende og overraskende morsom roman om en trøblete barndom, hvor ufyselige fedre kommer som perler på en snor inn i livet til Andrev og hans mor og søsken – menn som moren dessverre gir altfor mye plass🥲
Hele historien blir fortalt av Andrev, og jeg syns barneperspektivet hans er jæskli godt skrevet. Omgivelsene blir skildret med et barns enkle, naive (men gode!) språk, og du kjenner på den samme følelsen av å være overlatt til foreldrene dine som Andrev. Som barn er du på mange måter bare pent nødt til å akseptere alt det foreldrene dine finner på.
Jeg syns kallenavnene var et smart og artig grep. Bestekompisen er bare "cyklopen", og en av fedrene går en liten stund uten kallenavn, før han plutselig får tilnavnet "mördaren", hehe, uff🥲 Vi får heldigvis (?) aldri vite hvorfor.
Kanskje gir kallenavnene Andrev den nødvendige avstanden til sin egen barndom?
For det er i høyeste grad sin egen barndom forfatteren skriver om.
Walden har valgt å kalle boka en roman, men forfatterens avtale med leseren er helt fra starten av at dette er en sann fortelling om hans barndom.
Jeg hadde gleden av høre Walden snakke om dette i en forfattersamtale på Deichman. Han mente at det å skrive selvbiografisk krever at du finner på såpass mye at han syns det er feil å kalle det en selvbiografi. All dialogen fra barndommen har han for eksempel funnet på. For hvem husker vel samtaler fra barndommen ordrett?
Uansett – en veldig fin bok, og et godt tidsbilde.
Jävla karlar er som en mørk versjon av "Tilsammans", for de som har sett den filmen;);)
(En siste ting: den skalperte hamsteren – herregud – for en berg-og-dal-bane av følelser, hahaha)
Jävla karlar er en medrivende og overraskende morsom roman om en trøblete barndom, hvor ufyselige fedre kommer som perler på en snor inn i livet til Andrev og hans mor og søsken – menn som moren dessverre gir altfor mye plass🥲
Hele historien blir fortalt av Andrev, og jeg syns barneperspektivet hans er jæskli godt skrevet. Omgivelsene blir skildret med et barns enkle, naive (men gode!) språk, og du kjenner på den samme følelsen av å være overlatt til foreldrene dine som Andrev. Som barn er du på mange måter bare pent nødt til å akseptere alt det foreldrene dine finner på.
Jeg syns kallenavnene var et smart og artig grep. Bestekompisen er bare "cyklopen", og en av fedrene går en liten stund uten kallenavn, før han plutselig får tilnavnet "mördaren", hehe, uff🥲 Vi får heldigvis (?) aldri vite hvorfor.
Kanskje gir kallenavnene Andrev den nødvendige avstanden til sin egen barndom?
For det er i høyeste grad sin egen barndom forfatteren skriver om.
Walden har valgt å kalle boka en roman, men forfatterens avtale med leseren er helt fra starten av at dette er en sann fortelling om hans barndom.
Jeg hadde gleden av høre Walden snakke om dette i en forfattersamtale på Deichman. Han mente at det å skrive selvbiografisk krever at du finner på såpass mye at han syns det er feil å kalle det en selvbiografi. All dialogen fra barndommen har han for eksempel funnet på. For hvem husker vel samtaler fra barndommen ordrett?
Uansett – en veldig fin bok, og et godt tidsbilde.
Jävla karlar er som en mørk versjon av "Tilsammans", for de som har sett den filmen;);)
(En siste ting: den skalperte hamsteren – herregud – for en berg-og-dal-bane av følelser, hahaha)
December 16, 2024
Fattar man JU att den här går o vinner massa priser. En kanonbok rakt igenom där språket är det absolut bästa. Fyndigt och underhållande trots att många bitar av boken är långt ifrån solskenshistorier.
August 29, 2024
Både fin og vond, morsom og alvorlig. Anbefales!
August 15, 2024
Riktigt unik, finurlig, rolig, oklyschig och med tragik mitt i allt. Njöt varenda sekund!
Displaying 1 - 30 of 1,447 reviews